Ja det var ett tag sedan jag skrev här och då kanske du förstår att jag hade diagnosen Huntington..

Har tre små symtomer redan men det hoppas jag håller i länge länge..

Fick en chock av detta kan jag lugnt säga fast jag redan visste att jag hade det ...

Jag har inte hunnit tänka så mycket på mig själv utan först alla tankar på mamma och sen när jag fick det så gick tankarna till min son så klart..

Men han har bestämmt sig att inte kolla sig ännu och det tycker jag är ett klokt beslut..

Livet går vidare endå på något vis..

Och tur är väl det..

Har haft sorg för både mamma och mig.. Och mamma bor bra och har det bra där hon är så klart..

Varit och hälsat på henne i dag..

Å jag tycker så mycket om dig Lisa sa hon. Och jag mår så bra av er alla som finns runt omkring mig..

Mamma jag tycker om dig oxå.. Ja det vet jag och det känner jag varje dag att du gör Lisa.. Lilla mamma...

Men jag ser inte mamma Karin nu utan jag ser mamma huntington.. Men det ska väl snart kännas bättre.. När jag träffar mamma så kollar jag in henne och hennes rörelser hela tiden..

Och i går så blev våran katt Evelina överkörd utan för vårat hus..

Så vi fick avsluta hennes liv..

Båda bakbenen hängde och hon skrek av smärta lilla eviss...

Nemo och eviss till höger..

Mor och son..

Ja vi var både ledsna och arga i går..

Fy vilka människor det finns..

Nu ska jag gå och ta mig en kopp te och bara vara,,

LOVE LISA